paulinahelenalundin

Blir ni provocerade eller bara är trötta på att läsa om kost och träning så kan ni sluta läsa nu, på direkten! 

Sen jag träffade Peter har jag ändrat mina kost och träningsvanor väldigt mycket. Jag har lärt mig så otroligt mycket mer om hälsa. Jag har förstått att man kan göra smartare val i livet, lägga pengar, tid och energi på saker som får kroppen att må bra istället för tvärtom. 

Ibland är det dock lätt att hamna i gamla vanor/tankar. När jag var liten/yngre behövde jag utseendemässigt inte bry mig om träning och kost. Jag visste inte heller så mycket om det. Jag hade ingen vidare koll på hur otroligt dåliga kostvanor jag hade. Jag började varje dag med oboy och vitt rostbröd med marmelad, fortsatte med godis och mer mackor under dagen, åt lite skollunch och sen hem för mer mackor och oboy, panpizza eller en stor tallrik med pomme som jag hällt fullt med bearnaisesås och grillkrydda över. Grönsaker existerade överhuvudtaget inte och godis, glass, chips, kakor och bullar var vardag.

Numera äter jag mestadels bra mat, men jag har fortfarande mycket "vanor" kvar, helg betyder massor med godis, kalas betyder fullt med kakor och bullar, fika innebär någonting till kaffet/tet, är man på dåligt humör får man "unna sig" något, har man gjort något bra får man "belöna sig" osv.. 

Och detta är ju såklart någonting som kommer upp nu när det är fredagskväll, när man jobbar hela helgen och man tycker lite synd om sig själv. Det jag själv inte fattar är ju att det är jag själv som är min egna värsta fiende. Jag vill ju inte äta skit, jag vill lyckas med mina mål, jag vill inte vara sockerberoende.
Jag unnar mig inte ett skit om jag köper lite godis bara för att det är helg lr för att jag jobbar så mycket, jag förstör för mig själv! Men när suget tar över så tänker jag inte längre än näsan räcker och det är just precis det här som gör det så jävla svårt att nå målen.