paulinahelenalundin

Känner att jag bara måste skriva av mig. Hela huvudet är kaos och jag tror aldrig tiden har gått så fort som nu sen jag började skolan. Tre!? veckor har gått och jag har inte hunnit stanna till och tänka efter en enda gång. Det bara matas på med nya grejer hela tiden. Känns som att det har gått flera månader redan..

Jag är så himla glad över att jag trivs så bra, att jag redan har fått så himla fina vänner och att det är så roligt som det är med att få lära sig en massa nytt! Samtidigt har jag så höga krav på mig själv och tycker det är oerhört jobbigt att jag inte kan strukturera upp vardagen, att jag inte har koll på allting jag borde ha koll på, och inte hinner allt jag borde hinna. Jag längtar verkligen tills jag hittar en bra fungerande studieteknik och tills den absolut värsta stressen lägger sig. Med andra ord, tills jag kan få lite mer struktur i kaoset. 

Jag märker verkligen att jag inte är van vid att stressa såhär, både min hjärna och min kropp stänger av och ingenting fungerar som det ska. Och jag som redan i grunden är känslomänniska är nu något av en konstant igångsatt bergochdalabana. 

Antar att ni som läser detta tycker att jag är världens töntigaste "herregud hon har börjat på universitetet, inte flyttat till andra sidan jorden". Men att gå från ett fast schema på jobbet med rutiner jag kan utantill, till det här, är verkligen en så mycket större grej än vad jag någonsin hade kunnat tro!